Blogg

Vi närmar oss de 30, men först hade vi att avverka den 28:e upplagan av SMI, anordnat av Martin i vackra Halland och dess mycket trevliga etablissemang – Tönnersjö GK.

Efter att samtliga anlänt – förutom arrangören själv – på fredagen, körde vi ett inspel för att lära känna banan. Det kom att visa sig vara en vacker bana i riktigt bra kondition. Att greenerna var lite ”bulliga” och svåra att putta på, ja, det fick vi tugga i oss. Något som skulle komma att bidra till spänningen i slutet, men mer om detta senare.

Under upptakten dominerade Fagge fullständigt och gjorde bland annat tre birdies. Han var fyra slag före Anders P i mål. Anders P, som som vanligt gör stabila insatser i SMI.

En nyhet detta år var att vi använde golfbil för att ta oss runt på banan. Ganska perfekt för oss med artros både här och där. Trots det fanns det en del stela kroppar att vila ut vid middagen – smarrig schnitzel blev det.

Lagom till middagen dök arrangören upp och den traditionsenliga lottningen kunde ha sin gång. Efter denna drog vi oss tillbaka till en av husen där hälften av gänget bodde och kunde titta på sport och smaka lite singelmalt. Märkligt nog var inte US Open denna helg – den var först nästa – men som tur var kunde vi åtnjuta lite VM-fotboll istället.

De ödesdigra väderleksrapporterna låg som ett tungt (moln)täcke över SMI #28. Det såg inte bra ut alls. Mycket regn! Men då vi är flexibla herrar såg vi till att komma ut tidigare på lördagen och kunde på så vis undgå det värsta av regnet som komma skulle. Regnet bidrog till ett antal underprestationer (min bedömning) och efter första rundan kunde vi summera ställningen som:

1. Anders P, 72
2. Jan, 76
3. Martin, 78
4. Peter, 81
5. Johan, 82
6. Fagge, 84
7. Petter, 86
8. Anders R, 87
9. Torkel, 93

Det var en ganska generell inställning efteråt att det inte gått så bra som man hoppats. Den annars så stabile Torkel hade det tufft därute. Men Anders P, han ångade på och tog en, vad det verkade ointaglig ledning.

Under det att vi tuggade oss igenom vad som gått bra och vad som gått mindre bra hann vi äta rätt så mycket mat. Tönnersjö GK drivs av en familj som inte bara är väldigt trevlig och serviceinriktad – de kan producera otroligt god mat och stämning också. Riktigt bra stämning! Riktigt bra mat!

Även denna kväll försökte vi se lite sport, men hade stora problem att få till skärmdubblering från telefoner. Om vi bara hade haft med oss en dator med HDMI-uttag! Vi fick umgås utan bakgrunds-TV helt enkelt. Det gick bra det också.

Tidigt söndag morgon hoppade vi raskt ur sängen då första tee-off-time var 07:21. Tidigt, men det skulle visa sig vara perfekt planerat med tanke på vädergudarna. Knappt någon droppe alls träffade oss och det gav utrymme för lite bättre golf på sina håll.

På den mycket fina banan lyckades till slut vi få en avslutande ställning enligt:

1. Peter, 153 (81+72)
2. Anders, 153 (72+81)
3. Jan, 155 (76+79)
4. Martin, 158 (78+80)
5. Johan, 162 (82+80)
6. Anders R, 166 (87+79)
7. Fagge, 167 (84+83)
8. Petter, 167 (86+81)
9. Torkel, 179 (93+86)

Minsann! Torpman knep det till slut, för andra året i rad. Och det var precis på den sista putten det avgjordes. För en gångs skull föll de ”lika handikappet” till hans fördel. Spänning in i det sista således. Precis som det ska vara.

Roger Carlssons Minne – priset till den bästa golfaren (färst slag) tillföll Fagge. Bra jobbat!

Och äntligen (tyckte Martin) fick han lämna ifrån sig Magisterns Kavaj, ett pris för den som haft mest otur, till – oväntat nog – Torkel! Vi kan nog utgå från att den kavajen inte kommer vara långvarig i det Davidssonska hemmet.

Tack till Martin för arrangemanget, och tack till Fagge som överträffade sig själv i konstruerandet av prisbordet – ingen blev utan, alla blev med mycket.

Nästa år är det Petter som axlar arrangörsrollen. Han har hintat om banor i Bohuslän, och där finns det mycket fint att välja bland. Vi ser fram emot nästa år då nya möjligheter, förhoppningsvis, kommer att presentera sig.

Tävlingsledningen i form av Mats Fagerström hade den utsökta smaken att förlägga den 27:e upplagan av SMI i ypperligt vacker terräng – Fryksdalen. Med utlovat solsken skulle Värmlands sköna dal komma att visa sig från sin bästa sida.

Men först upptakt. Den gick av stapeln på, för många av deltagarna, känd mark – Billeruds GK. För att testa appen Golf Gamebooks förmåga passade vi på att köra en lagtävling i form av bästboll – Dalsland mot Sverige. Dalslandslaget bestod av Jan, Johan, Petter och Peter medan landslaget ställde upp med idel låghandicappare – Claes, Fagge och Torkel, samt Anders P.

Billerud var i find kondition och greenerna var snabba. Den överallt närvarande lutningen på banan var en utmaning för många (alla?) och Claes och Johan hade det överraskande lite besvärligt denna dag. Sällan de har det motigt på Billerud, och i Claes fall – över huvud taget.

De röd-vita dalslänningarna avgick slutligen med segern, med ett slags/poängs marginal.

Efter väl genomförd tävling bar det av mot Löfnäs där inkvartering av truppen skedde i fastighetens alla vrår. Pizzor från Skoghalls Pizzeria stod på menyn och samtliga tyckte dessa var goda. Musik och gamman i uterummet höll på fram till midnatt varefter en god natts sömn avnjöts.

Tävlingsdag numero 1 i Sunne GK. Denna klubb i sagolika Sunne och med sagolikt solsken och värme gjorde att hela dagen hade mycket goda förutsättningar för att bli en succé. Snabba greener, djupa raviner och lutningen mot Fryken stod för utmaningarna.

Ställningen efter dagens svettiga drabbning var:

1. Claes, 74
2. Peter, 75
3. Torkel, 76
4. Jan, 77
5. Anders, 81
6. Fagge, 82
7. Petter, 84
8. Martin, 85
9. Johan, 89

Efter tävlingen var det hemfärd och en del passade på att ta the scenic route på östra sidan av Fryken för att få uppleva det vackra landskapet och Johans anfaders hembygd Högberg i Östra Ämtervik. Något många gjorde, dock inte Johan själv 🙂

Väl hemma på Löfnäs var det grillfest av klass och grillmästarna avlöste varandra vid grillen som levererade smarriga produkter. Ingen gick hungrig till sängs den kvällen. Bra jobbat!

På söndagen hade sommarvärmen ökat något och på Kils GK sparkade vi igång andra delen av tävlingen, smått svettiga redan innan första utslag.

Kils GK första nio hål är utmanande och smala och utgör en rejäl utmaning för de flesta. Stabila järnklubbor brukar vara en bra förutsättning för att lyckas. De sista nio hålen är aningen mer ”tillmötesgående” och det märktes under spelet då resultatet på de sista nio var högre än de första.

Efter en tuff batalj i ledarbollen med Janne nosande i andrabollen, avgjordes det på sista hålet där, efter inspelet, Peter hade två puttar på sig för att göra par och Claes hade en god birdiechans. Claes satte sin birdie och Peter treputtade (denna gång) inte utan kunde avgå med segern med ett (!) slags marginal.

Slutställningen blev:

1. Peter, 147 (75+72)
2. Claes, 148 (74+74)
3. Jan, 151 (77+74)
4. Fagge, 157 (82+75)
5. Petter, 157 (84+73)
6. Torkel, 158 (76+82)
7. Anders, 158 (81+77)
8. Johan, 161 (89+72)
9. Martin, 166 (85+81)

Claes återtog Roger Carlssons Minne för bästa slagspel – 152 slag inalles.

Stort tack till Fagge för arrangemanget! Nästa år är det Martin som anordnar tävlingen. Vi ser redan fram emot denna tillställning.

På Vätterns östra strand ligger Ombergs GK, en fantastiskt golfanläggning som utnyttjar det gamla Lv2 skjutfält på allra bästa sätt. Vi har varit här förut. 2004. På tjugo år hinner det minsann hända en hel del – banan är top notch, klubbhuset och dess restaurang levererar starkt och boendena, med sina härligt militärklingande namn, är fräscha och ljusa.

Den gode Torkel Davidsson, årets arrangör, hade med andra ord gjort ett mycket gott val.

Församlingen var så nöjda med detta val, att det inte bara räckte att spela de obligatoriska och stadgeenliga två rundorna på banan, utan förlade även fredagens ”förspel” till samma bana. Tre gånger i Paradiset – i rad. Inte illa. Inte illa alls.

Jan, som vann förra gången arrangerades här, hade en del att leva upp till. Och, under förspelet levererade han storligen. Stabilt spel, med hög score (33p). Dock var det två andra som visade framfötterna denna fredag – den yngste och den äldste (Torkel och Fagge) – som klämde i med 35 poäng vardera. I övrigt såg det ut som vanligt, förutom att Johan snodde åt sig en snygg tredjeplacering med sina 34 poäng under förspelet, som ju typiskt nog inte gällde något 😀.

På lördagen gick tre ystra bollar ut med sydvinden i ansiktet och med molnen och regnovädren vid horisonten runt om fanns en viss oro för vad som skulle kunna hända. Vi, de allra flesta, minns mycket väl regnet 2004 som var något i hästväg. Men vi slapp regn. Nåt litet stänk kanske, men ingen av oss är gjord av socker, så det gick bra.

Ställningen efter första dagens vandring i Ombergs vackra natur var:

1. Petter (71)
2. Fagge (73)
3. Johan (75)
4. Anders P (76)
5. Torkel (77)
6. Anders R (77)
7. Peter (81)
8. Jan (82)
9. Martin (82)

Precis som förra gången vi var i Omberg med SMI, var det EM i fotboll på teven. Tyvärr var det ingen legendarisk Klas Ingesson på plats som kunde guida oss i fotbollen, men vi fick klara oss ändå. Till detta pågick US Open för fullt och den glade skåningen Ludvig Åberg spelade i världsklass (inledningsvis).

Martin som spelade sin första runda golf sedan förra SMI får sägas ha imponerat. Men Petter såg stark ut och frågan var om Fagge skulle kunna hinna ikapp och förbi. Eller var det återigen den gode Anders P som skulle glida om på upploppet?

Martin, som lyckats med inte mindre än tre utslag kortare än damtee, sonade sitt brott på ett snyggt sätt genom att ställa in 3 stora stark per person för Fagge och Petter. Kunde detta tilltag kanske påverka morgondagens resultat? Inte för att någon tänkte så. Nej då.

Efter ytterligare en lysande runda – naturmässigt och upplevelsemässigt – tog sig så kamraterna i mål och den del nyttjade ”moving day” minsann – om än i olika färdriktning.

Slutställningen efter andra tävlingsdagen var:

1. Petter (145 = 71 + 74)
2. Fagge (149 = 73 + 76)
3. Anders P (149 = 76 + 73)
4. Peter (153 = 81 + 72)
5. Jan (154 = 82 + 72)
6. Torkel (156 = 77 + 79)
7. Anders R (158 = 77 + 81)
8. Johan (159 = 75 + 84)
9. Martin (162 = 82 + 80)

Mästaren SMI #26 blev således Petter, som tagit en paus i sitt eviga vinnande sedan 2010. Han var väl inte så imponerad över sitt eget spel och fällde den oförglömliga vinnarkommentaren ”hur kunde jag vinna som spelade så dåligt, och hur jävla dåliga var ni då”. Klassiskt på alla sätt och vis 😀

Claes ”Scratchpriset” Helgeson som istället valt Italien för att bestiga berg, m m, var inte på plats för att återigen säkra Roger Carlssons Minne. Torkel tog chansen och fick bli det fjärde namnet – på 26 år – som tog plats på den eftersträvansvärda pokalen. 170 slag in alles. Bra jobbat!

SMI #27 kommer att anordnas av Radiosportens egen Mats Fagerström, och vi önskar honom lycka till i valet av bana och i arrangemanget i stort.

Vi ser redan fram emot nästa år!

Det något särskilt med Isabergs GK i de mörka (?) smålandsskogarna. Golfbanan ligger vid Nissan och i ett väldigt vackert landskap. Klubben sköter sina två banor – östra och västra – med den äran. Möjligheterna att bo vid banan är goda – finns både Smedstugan från 1800 kallt och modernare stugor.

Roger Carlsson, vår sedan, inom kort, 10 år bortgångne, gode och fine vän vann sin enda SMI-titel på denna golfbana. Lämpligt att hedra hans minne genom att spela där, och skänka honom en extra tanke.

Anders Pettersson anordnade årets installation och tillsåg att det på fredagskvällen anordnades traditionsenlig lottning. Någon föreslog någon form av elektronisk variant, men blev snabb nedröstad – det ska vara som det alltid varit. Penna och papper således. Funkar!

Efter det inledande, också traditionella, kramandet och glädjen över att åter få återse gamla kamrater som alla, precis som vanligt, åldrats ett år, så vidtog alltså lottningen och följande line-ups producerades:

Boll 1:

• Anders Richardsson
• Johan Högberg
• Petter Gjertsson

Boll 2:

• Anders Pettersson
• Claes Helgesson
• Jan Anderson

Boll 3:

• Mats Fagerström
• Peter Torpman
• Torkel Davidsson
• Martin Erdmark

Lördagen den 17 juni 2023 bjöd på ett sanslöst bra sommarväder. Lite varmt kanske kan tyckas, men med svenska mått mätt var det mäktigt. Kanske övermäktigt för några. I övrigt stod östra banan på programmet och det kan konstateras att östra banan är rätt så svår. För några mer, för några mindre. Martin som tagit en golfpaus i två år verkade inte ha några större problem alls med den, inte Anders ”Nu slutar jag med golf” Richardsson heller. Undertecknad hade stora problem och slutade sist med en väl tilltagen score.

Efter första dagens drabbning var ställningen:

1. Torkel (73)
2. Martin (75)
3. Anders R (75)
4. Petter (77)
5. Claes (80)
6. Johan (82)
7. Mats (83)
8. Jan (85)
9. Anders P (85)
10. Peter (87)

Den evigt optimistiske och positive Torkel, blott 50 år gammal, var således i ledning och välförtjänt så. Bra jobbat! Med Martin ”Timeout” Erdmark i hasorna och Anders R och svåger Petter strax inpå fanns alla komponenter på plats för att det skulle bli en spännande söndag. Did anybody say moving day?

Västra banan är (i mitt tycke) en mycket trevligare bana att spela. Enklare på något vis, men också vackrare och mer sjönära. Mycket vackert att titta på.

Golf Gamebook är en app som vi allt oftare använder tillsammans på SMI och under söndagen kom vi på att man kunde skapa ett spel så att alla kunde ha koll på leaderboarden under spelets gång. Klart kul!

Medelst denna app, blev det under söndagsförmiddagen tydligt att saker och ting ”were a’changing”. De som gått lätt och fint under lördagen gjorde det inte nödvändigtvis under söndagen.

Och så var det. Den helt (?) annorlunda banan ledde också till att andra fick chansen att skina denna dag. Och när väl dammet lagt sig såg leaderboarden ut på följande vis:

1. Anders R (153 = 75 +78)
2. Claes (155 = 80 + 75) (60 p)
3. Johan (156 = 82 + 74) (63 p)
4. Torkel (157 = 73 + 84) (60 p)
5. Petter (158 = 77 + 81)
6. Jan (160 = 85 + 75) (57 p)
7. Anders P (160 = 85 + 75) (56 p)
8. Peter (161 = 87 + 74) (58 p)
9. Mats (162 = 83 + 79) (54 p)
10. Martin (169 = 75 + 94) (52 p)

Stabilast av dem alla var Anders R som dammande hem detta kvartssekel-SMI genom ett stabilt spel. Även om han själv hade svårt att ta in det. Oavsett detta, ett stort grattis till Mästaren. (Ett uttryck som jag antar att han, liksom svågern, kommer att använda i all kommunikation från och med nu).

Och Claes ”Knappt något handicap alls” vann openpriset, förlåt, Roger Carlssons minne, återigen. Så här blev ställningen:

1. Claes (156)
2. Torkel (176)
3. Mats (185)
4. Johan (188)
5. Petter (189)
6. Jan (190)
7. Anders R (217)
8. Anders P (218)
9. Peter (219)
10. Martin (225)

Stort tack till Anders P för arrangemanget. Nu går vi in i det tredje decenniet av SMI på allvar och Torkel har på sig att anordna #26. Ska bli spännande att se vad han hittar på. Mycket ”give aways” hoppas vi förstås på 🙂

Nu antar jag att de flesta kommer att harva på under sommaren så får vi se om det kommer bli någon höstgolf i år. Vore kul

Ses 2024!

Den ursprungliga tanken för SMI #24 var två rundor på Forsbacka GK, men då Martin Erdmark – där övernattning skulle skett – insjuknat i Covid, så skedde stridsledning in i det sista så att det till slut blev övernattning på Löfnäs, Hammarö och en, för att minska på bilåkandet, runda på Hammarö GK som ersättning för en av rundorna. Andra rundan på Forsbacka GK låg dock fast enligt ursprunglig plan.

Den nya vanan trogen så genomfördes en upptakt och åtta friska farbröder samlades på Billeruds GK för att, i strålande solsken, spela en runda och finslipa det sista inför den stundande turneringen. Banan var vacker som vanligt, men, enligt vissa, aningen svårputtad. En fin runda i solskenet fick vi hur som haver och det kändes fint att få träffa alla kamraterna igen.

Årets mästerskapschef Johan har i många decennier haft en favoritpizza – Anatolia – därför (och för att det var lättvindigt) köptes pizza in på Norrstrandspizzerian i Karlstad som, budet för dagen Fagge, levererade med precision till de likt sparvkycklingar hungrande ute på ön.

Samkväm med US Open på storbild i uterummet vidtog och lottning genomfördes enligt invand sedvänja.

I den Löfnäska villan, logerades hela truppen in i soffor och sängar, och grannskapet kunde med säkerhet avnjuta de många ljuden av gubbsnarkningar av varierande decibelstyrka.

Hammarö GK emottog de församlade – minus Fagge, som denna dag var på hemligt uppdrag – med strålande solsken och blixtrande greener. Det var en lång dag i solen där rundan i runda slängar tog fem timmar. Underbart var det och efter att den sista putten var puttad så var ställningen:

1. Peter – 65 netto, 92 brutto, 42 poäng
2. Anders P – 74 netto, 102 brutto, 34 poäng
3. Torkel – 76 netto, 83 brutto, 38 poäng
4. Claes – 77 netto, 81 brutto, 30 poäng
5. Johan – 80 netto, 99 brutto, 36 poäng
6. Petter – 81 netto, 95 brutto, 28 poäng
7. Jan – 81 netto, 99 brutto, 28 poäng
8. Anders R – 86 netto, 120 brutto, 25 poäng

Alla, utom Peter och Anders R – som båda behövde vila och förbereda, valde att spela en runda scramble på korthålsbanan som slutade oavgjort efter en kraftig upphämtning av ett av lagen.

Väl åter på Löfnäs tog en mastodontgrillning vid och mästerskapschef, tillika grillchef, Johan tog hjälp av experten Jan för att få till ett av de mer imponerande grillresultaten – både i mängd och smakupplevelse – som setts och upplevts på länge. En massiv succé! Inte en magsäck hade utrymme kvar.

Lördagskvällen avslutades i uterummet med US Open, lite quiz och allmänt trevligt umgänge.

På söndagsmorgonen stod alla upp i ottan för att, avsevärt snabbare än lördagen, inta frukost och därefter fara till Forsbacka GK för att genomföra upplösningen av SMI #24.

Nio slags ledning hade Peter inför den avslutande rundan. Skulle det räcka, eller skulle det bli det där ”Århundradets ras” som det viskades om i frukostminglet? Att inget kan tas för givet i golf är sedan gammalt.

Fagge återanslöt efter sitt uppdrag i mysteriets dunkel, och fick tillgodoräkna sig Anders R:s resultat och kunde därmed delta i kampen om pokalerna.

Forsbacka GK är vacker. Men, gud så svår den är. För vissa. För andra var den enklare, men utslag gav den i resultaten.

Efter ännu en skön dag i underbart solsken så kunde vinnaren koras – både till SMI-pokalen och till Roger Carlssons Minne. Och det var ingen mindre än Claes som, denna dag dessutom fyllde hela 55 år, tog hem i princip alla priser förutom längsta drive och jumbopris. Mycket imponerande spel på detta Forsbacka som bjöd hårt motstånd.

Slutställningen blev:

1. Claes – 148 netto, 155 brutto, 67 poäng
2. Peter – 151 netto, 205 brutto, 66 poäng
3. Anders P – 151 netto, 209 brutto, 66 poäng
4. Torkel – 153 netto, 167 brutto, 70 poäng
5. Jan – 162 netto, 199 brutto, 56 poäng
6. Petter – 165 netto, 193 brutto, 55 poäng
7. Fagge – 168 netto, 214 brutto, 56 poäng
8. Johan – 170 netto, 209 brutto, 59 poäng
9. Anders R – 181 netto, 251 brutto, 44 poäng

Stort grattis till Claes! Imponerande prestation! Och stort tack till mästerskapschefen anno 2022 Johan för ett väl genomfört evenemang.

SMI #25 arrangeras under Anders P:s ledning. Vi ser spänt fram emot vad Anders och framtiden har att erbjuda.

19 – 20 juni

Undertecknad hade äran och förmånen att få arrangera den 23:e upplagan av vår nu riktigt imponerande långkörare – Single Malt Invitational. Då jag för flera år sedan var i Småland och spelade golf så blev jag bekant med Gränna GK. Goda generella minnen från banan hade jag, utan att för den skull komma ihåg ett dyft av hur banan faktiskt var och såg ut. En känsla helt enkelt. Därför, agerade jag känslomässigt och bokade tidigt in oss på golfpaket utställda av Västanå slott (tidigare benämnt Broxvik.)

Just detta Broxvik hade jag tidigare stött på i min släktforskning, då det finns en släkt som heter Ulfsparre af Broxvik. Det visade sig att en Påvel Tufvesson Ulfsparre (min mormors morfars farfars farfars farmors farfars mormors farfars far) var tidig ägare av detta Broxvik, numera benämnt Västanå Slott. Tänk hur allt hänger ihop.

Slottet i sig visade sig vara en robust konstruktion från 1590-talet där väggar och tak var rejält tilltagna. Utsikten över Vättern och det lummiga landskapet bidrar säkert till ett väl tilltaget taxeringsvärde. När vi anlände till slottet stod det dessutom två riktigt fina Ferrari parkerade mitt framför ingången – klass helt enkelt.

Upptakten till årets SMI genomfördes lite distribuerat. Petter och Anders R körde ett eget race i boråstakten, Martin vilade sig i fin form vilket vi ska se om ett tag, medan resten av oss spelade en runda på Ombergs GK utanför Ödeshög. En fantastisk bana var det i kanonform. Till denna bana återkommer vi gärna, var den allmänna åsikten efter rundan. Vädret bjöd på solsken och 30 graders värme.

På kvällen anlände vi till Västanå slott där vi hade en trerättersmiddag inplanerad vid 19-tiden. Efter att ha checkat in i den s k Grindstugan äntrade vi slottet och avnjöt den goda maten. Marinerad biff, torskrygg och glass till efterrätt smakade finemang.

Därefter vidtog sedvanlig lottning och slutligen lite samkväm innan vi hoppade till kojs.

Uppvaknade, utsövda och utfodrade gav vi oss ut på banan vid 10-tiden på lördagen för att spela den första rundan av SMI #23. Önskemålet inför årets upplaga hade varit att vi skulle spela samma bana båda dagarna. Medlemmarnas vilja, mina händer och så blev det.

Värmen var enorm och temperaturen låg på runt 35 grader i skuggan. I direktsol, där vi befann oss under cirka fem timmar var det ännu varmare. Vikten av att smörja sig med solskydd och att dricka kopiösa mängder gick inte att underskatta.

Banan i sig var i lysande kondition, om man kunde bortse – vilket var svårt – från den drygt knähöga timotej med undervegetation som man ännu inte klippt runt banan. Svårletat, minst sagt.

Efter första rundan så var ställningen som följer:

• Peter 68 (41 p)
• Petter 72 (37 p)
• Torkel 76 (34 p)
• Mats 77 (32 p)
• Jan 77 (31 p)
• Anders R 77 (32 p)
• Claes 79 (29 p)
• Martin 80 (31 p)
• Anders P 84 (24 p)
• Johan 89 (26 p)

Jag hade haft en magisk runda, toppad med en birdie som gav 5 poäng som grädde på moset och det kändes bra. Men det var tätt bakom mig och alla som känner till golf, och min golf i synnerhet, vet att en ledning på fyra slag lätt kan plockas in.

Priser delades ut: närmast hål var Petter, längsta drive var Claes och lilla motivationspriset tillföll Johan som hade det tufft därute. Priset för största handicapsänkning utgick då det var tävlingsledaren själv som uppnått detta.

Vi hade en planerad middag till 19.30 så vi passade på att äta på golfrestaurangen. Wallenbergare av högsta klass serverades och frågan är om inte det var den godaste jag någonsin ätit.

Uppe i skallen var det märkligt efter rundan vilket ett antal kunde skriva under på. Den höga värmen och våra ansträngningar på banan gjorde att några av oss var rätt trötta. Eller som Fagge sa:

Ovanför axlarna händer det inte mycket nu.

Uppe på slottet hände det dock saker. Antalet Ferrari hade gått från 2 stycken till över 10 stycken. Orsaken till detta var, tydligen, en ferrariträff i Gränna.

Kvällens måltid var återigen en succé där musselsoppa, ryggbiff och chokladdessert gjorde sitt för att stimulera smaklökarna. Utsökt var det.

Ut på banan igen, efter att ha checkat ut och gjort rätt för oss hos skattmästaren. Billigt var det inte. Men bra.

Temperaturen hade sjunkit aningen till kylslagna 27 grader i skuggan. Tur var att vinden mojnat så att det inte var en så stor skillnad på upplevd temperatur ändå (obs: ironi).

I ledarbollen hade vi det bra och Petter knappade in de fyra slagen på typ de första fyra hålen. Fatalismen satte in och jag förberedde mig på ett ras på leaderboarden. Den eventuella stabilitet jag uppvisat under lördagen hade försvunnit till dels. Nåväl, det var en vacker dag och en fin bana så det var inte så illa ändå.

Efter ett tag så började Petter dock svaja till lite grann och jag återfick min ledning. Torkel och Fagge hade det varierande tufft i värmen och knappade inte in. I andra bollarna så gick Martin, Anders P och Anders R som på räls.

Efter en sjukt spännande avslutning så kunde vi till slut summera slutställningen i SMI #23 som så här:

• Peter 147 (72 p)
• Petter 150 (68 p)
• Anders R 150 (68 p)
• Jan 152 (64 p)
• Martin 153 (68 p)
• Claes 156 (60 p)
• Anders P 158 (60 p)
• Torkel 159 (59 p)
• Mats 168 (54 p)
• Johan 180 (48 p)

Närmast hål gick till Claes, längsta drive till Fagge och stora motivationspriset gick till Johan.

Uuuuuuuu va gôtt! Efter 23 år och lika många försök så gick det till slut vägen. Men det var på håret och spännande ända in i kaklet. Precis som det ska vara. Jag hade svårt att förstå vad som hänt och hade svårt att lita på att det faktiskt var sant. Men, då sammanräkningen på analogt vis var gjord så kunde jag till slut andas ut och börja tro. En skön känsla!

Nästa år är det Johan som anordnar SMI #24 – det sista innan 25-årsjubileumet. Och han är redan igång med planeringen. Från mejlkonversationen att döma så blir det en ”budgetvariant” nästa gång så att vi kan gå all in och ta en sväng till Skottland för SMI #25.

Framtiden är ljus och det finns mycket att se fram emot.

Tack för det här året. Nästa gång vi ses är (läs: hoppas jag) COVID-19-pandemin är ett med historien.

QUI VIVET VIDEBIT

Den som lever får se.

13 – 14 juni

Den tjugoandra upplagan av SMI anordnades av Claes och han hade planerat en solig och trevlig helg för oss nere i Västergötland. Som tur var så valde han ett mycket värdigt – och skulle det visa sig – utomordentligt boende i form av Knistad herrgård som en gång i tiden tillhört undertecknads förfäder – Hildebrand Claesson Uggla (f. 1608) och Maria Ekeblad (f. 1616). Närmare bestämt mormors morfars farfars farfars farfars far och mor.

Herrgården låg på en upphöjning på västgötaslätten med mycket fint läge. Vi bodde i fru Ekeblads flygel och var inkvarterade två och två som är brukligt för dessa tillställningar.

Efter att jag, Claes och Mats spelat på Mariestads GK på vägen ner – med varierande framgång – så var det skönt att hoppa i de, minst sagt, väluppvärmda badtunnorna med en svalkande sportdryck. Där inväntade vi sörlänningarna med största förväntan, och en efter en anslöt de sig till denna i Covid-19-tider inte helt självklara tillställning.

Vid 19-tiden åt vi en smakrik och smakfull trerätters middag i huvudbyggnaden. Lottning till lördagens drabbning företogs och vi avnjöt lite mer dryck innan vi återsamlades i rum 222 för att avsluta dagen, vilket vi gjorde med lite musik och annan gamman.

Lördag – Knistads Golf and Country Club

Prick klockan 1000 på lördagen slog vi igång SMI #22 och vi förärades med en stark strålande sol som värmde oss i den kraftiga vinden.

Banan var i utsökt kondition och det var härligt breda fairways som var omgärdade av, i de flesta fall, förlåtande terräng.

Petter spelade urstarkt denna dag och även Anders P hade en god dag. Själv var jag också väldig förvånad över det goda resultatet efter fredagens resultat på Mariestads GK. Men man får tacka och ta emot.

Ställningen efter första omgången blev:

1. Petter 67 (41 p)
2. Anders P 70 (38 p)
3. Peter 73 (35 p)
4. Claes 76 (33 p)
5. Mats 77 (31 p)
6. Torkel 79 (30 p)
7. Jan 81 (28 p)
8. Johan 83 (26 p)

Efter första rundan så chillade vi lite vid 10:ans tee där en grillmästare serverade oss smaskiga burgare. Dessa tillsammans med en iskall lager återställde gubbkropparna med ett antal procent.

När maten var äten, så var det prisutdelning och tävlingsledare Claes hade för året kommit på en massa kul deltävlingar, som exempelvis att man fick pris för bästa resultat för hål 1-6, 7-12, 13-18. Ett kul koncept som med fördel kan göras till tradition.

Vid 1600 gav vi oss ut på ytterligare en odyssé – 9 hål scramble. Lagen var hopsatta med största ackuratess med avseende på sammanlagd handicap. Anders, Petter, Claes och Jan utgjorde ena laget, medan jag kamperade samman med Johan, Mats och Torkel. När ytterligare ett antal tusen steg uppmätts på stegräknaren så stod det klart att Lag Anders vunnit över Lag Johan med -2 mot -1.

I väntan på maten badade några tunna, medan andra tog en gubb-tupplur på rummet.

De glada och serviceinriktade tjejerna i herrgården bjöd oss på ytterligare en smaskig trerättersmiddag och efter denna hade vi fyllt på reserver som kanske skulle kunna räcka för att göra en god insats i den andra etappen av tävlingen.

Söndag – Skövde GK – Södra banan

Torkel, som smart nog, provspelat banan tidigare kom med följande tips innan – ”Slår ni ut bollen i tjockgräset – slå en ny”. Ett tips som, för några – mig själv inkluderad – skulle komma väl till pass.

Spelfältet på Skövde GK var riktigt fint. Det var omväxlande, många onduleringar, och spännande flaggplaceringar och vackert i största allmänhet. Sen var det det där med området omkring spelfältet. Ord som oförlåtande, obevekligt, omöjligt och o-kul kommer lätt till till mig när jag tänker på ruffen på denna bana. Sanslöst, är ett annat ord.

Anders som gick som tåget denna dag och nådde helt sanslösa 46 poäng och en nettoscore på 63 kan ha annat omdöme om denna bana. Även Jan som skrapade ihop 41 poäng och ett netto på 68 kan ha avvikande åsikt.

Det var i sanning en moving day denna dag – Petter orkade inte stå emot Anders offensiv utan fick se sig omsprungen. Själv tappade även jag till andra som bättre kunde hantera denna bana.

Slutresultatet blev:

1. Anders P 133 (84p)
2. Petter 145 (73 p)
3. Jan 149 (69 p)
4. Claes 150 (67 p)
5. Mats 152 (65 p)
6. Peter 156 (64 p)
7. Torkel 158 (59 p)
8. Johan 168 (51 p)

Vi gratulerar SMI #22:s vinnare Anders Pettersson, som med dagens vinst tar sig upp till delad förstaplats i antal vinster – en plats han delar med Jan och Claes – och alla har de fem inteckningar i den prestigefyllda pokalen.

Inte nog med det, Anders sätter ett nytt rekord i lägsta nettoscore och även bästa totala poäng. Otroligt imponerande!

Stort tack till Claes för det fina arrangemanget – han får ett solklart stort A för planering, genomförande och inramning.

Tack för i år. Nästa år arrangerar undertecknad SMI #23. Stay tuned!

15 – 16 juni

På, enligt reglerna helt korrekt tidpunkt, arrangerade Jan detta år den 21:a upplagan av SMI. Vi återvände till underbara terrängen i Halmstad efter en sexton år lång frånvaro. Väderlekstjänsterna hade varit lite lätt omväxlande i vilken typ av väder vi skulle få uppleva, men till slut så fick vi uppleva det IRL som det heter. Med undantag för lite småregn och en rejäl åskknall på lördagen så var det riktigt behagligt.

Efter förra årets rejäla lyx i utlandet så tonade Jan ner det hela lite grann, men lyxigt blev det likaväl – Hotell Tylösand levererade på alla plan. Utsikt, närhet till havet, utsökt mat och dryck, samt en härlig spa-avdelning där vi kunde mjuka upp gubbkropparna i varma härliga bubbelpooler. Stor succé!

En nyhet detta år, som kanske kan ge en fingervisning om vart det hela barkar, var att den nya utrustning som mest stack ut inte var golfrelaterad alls, utan var en spritt språngande ny knäled som Fagge hade utrustat sig med. Mängden läsglasögon hade också ökat i församlingen.

15 juni – Norra Banan

Halmstads Norra var en riktig kanonbana. Brett och fint och i yppersta kondition. Banan var en fröjd att uppleva. Den kändes inte speciellt svår, även om mitt eget resultat kanske säger tvärtom. Redan efter 12 hål så fick jag en känsla av att ”den här vill jag spela om och få revansch”. Summa summarum – en kanonbana!

Resultatmässigt så var det en som stack ut – på ett riktigt positivt sätt – denna dag och det var Claes som spelade som ett välstämt schweiziskt atomur. Efter dagen hade han en ledning på 8 slag och med detta också en rejäl chans att ta hem pokalen till dansbandsland igen, efter dennas tre år långa sejour i gurkburkland. I fältet bakom Claes så var det tätt med bara 7 slags skillnad mellan tvåan och jumbo-Peter i botten. Det hela borgade för en rafflande andradag då kampen om (att slippa) Magisterns Kavaj på allvar skulle gå av stapeln.

1. Claes – 70 (38 p)
2. Anders P – 78 (30 p)
3. Torkel – 79 (30 p)
4. Fagge – 79 (30 p)
5. Jan – 80 (28 p)
6. Johan – 82 (30 p)
7. Petter – 83 (25 p)
8. Martin – 84 (28 p)
9. Peter – 85 (23 p)

16 juni – Södra Banan

Söndag morgon och borta var åskvädret från gårdagen. Kvar var dock färgen och det var jämngrått. Vinden hade vänt och kom numera in från havet. Det var dags för den kortare, södra banan och vid horisonten hägrade (läs: hotade) Magisterns Kavaj för de många och i toppen hade Claes bara att göra som vanligt och hålla pöbeln undan från de finare priserna.

”Bara” ja. Denna dag var det många som presterade annorlunda jämfört med lördagens spel. Atomurs-Claes hade sovit bort formen och österrikiskt gökur med humör, kanske bäst beskriver hans spel denna dag. Eller som vi andra skulle ha sagt – en jävligt bra runda.

Torkel ångade på i rätt riktning, men Anders P ångade på åt motsatt riktning. I mellansegmentet var det varierande resultat, men ingen direkt moving-day där direkt utan bara lite småjusteringar.

I botten däremot var Petter glödhet och spelade som en gud första nio. Sista nio var han lite mer mänsklig, men totalresultatet var ändå bra. Martin ”Woody” Erdmark hade med alla banans träd i spel denna dag, och de var endast en gång villiga att spela med Martin, övriga gånger spelade de emot.

Snyggaste slaget under söndagen stod Johan för som satte en pitch på dryga 120 meter i hål med birdie som resultat. Vackert att se!

Mest spektakulära slaget stod dock Anders P för som spelade in utslaget på sista hålet in bland de intet ont anande kaffedrickarna vid kiosken. Han lyckades med ett mästerligt slag ta sig tillbaka på den mer konventionella delen av banan med en fin pitch som han sedan tvåputtade för bogey. Stiligt!

1. Claes – 151 (70 + 81) ( 66 p – 38 + 28 p)
2. Petter – 157 (83+74) (59 p – 25+34 p)
3. Torkel – 158 (79+79) (60 p – 30+30 p)
4. Johan – 158 (82+76) (64 p – 30+34 p)
5. Fagge – 160 (79+81) (58 p – 30+28 p)
6. Jan – 163 (80+83) (56 p – 28+28 p)
7. Peter – 166 (85+81) (50 p – 23+27 p)
8. Anders P – 170 (78+92 ) (51 p – 30+21 p)
9. Martin – 176 (84+92) (50 p – 28+22 p)

Claes lyckades trots allt att få urverken ända in i mål och kunde bärga sin femte SMI-seger. Plus att han tog hem openpriset. Suprise suprise.

Petters upphämtning och Anders P:s placeringsförändring stod för större delen av moving day. Det gäller att hålla ut ända in i kaklet – det kan löna sig.

Vi tackar Jan för ett finfint arrangemang och ser nu fram emot regerande mästarens val av banor till nästa år. Det blir säkert görbra det med.

5-10 april

När vi firade SMI #10 så tyckte jag att vi tog i ordentligt när vi lyxade till det med att spela Sands Golf and Country Club. Det var 900 spänn per runda, men så ingick ju också bad i tunna. Ren och skär lyx.

Att vi skulle nöja oss med att bara dubbla lyxen till tjugoårsfirandet var inte att tänka på – här var det logaritmisk skala som skulle ge oss vägledning.

Sagt och gjort, efter en myriad av mejl och bokningar så lyckades vi alla – genom tävlingsledningens försorg och samordning – hamna på samma ställe: Torrevieja, Spanien.

Tranport och Logi

Bokningen av bostad var spännande. Martin drog i det hela och lyckades hitta ett suveränt ställe i Torrevieja via AirBnB. Det var två fräscha lägenheter med gemensam takterras och härligt stora fönster som släppte in kvällssolen.

Bokningen av resa var en annan femma. De goa gubbarna från Götet (inräknat diverse lantisar) kom alla iväg på 0600-planet med Ryan Air. Vår senaste bekantskap – Mats ”Fagge” Fagerström (även känd som Mr Sportradion) åkte tillsammans med Claes ”Clajjan” Helgeson med Norwegian från Gardermoen. Restiderna varierade – själva flygandet tog i de flesta fall lite drygt fyra timmar och sen tillkom ”framkörningstiden” förstås.

Mr Undertecknad hade bokat vad som skulle kunna karakteriseras som en Skotsk-Småländsk budgettripp med inslag som skulle passat den bäste masochist. KLM och dess samarbets”flygbolag” Transavia stod för transporten – och alla förseningar. Total restid 16 timmar enkel resa. Snålhet och Dumhet – de hör minsann ihop, för inte var all denna väntan och allt lidande värt de där 800 kronorna när allt var över. Icke!

Campoamor – 6 april

”Kärlekens fält” fick inleda tävlingen. Det var uppvärmning, och med några undantag så var det första rundan för året.
Alltid lika spännande. Ännu mer spännande att få spela utomlands i 15-gradig värme i april. Vackert var det och bebyggelsen var inte särskilt långt ifrån banan. Klubbhuset var riktigt fint. Och framför allt – solen sken!

Golfspelandet gick över all förväntan och det gjorde det också för Anders P som tog ledningen direkt.

Resultatet:

1. Anders P – 73
2. Claes – 74
3. Peter – 74
4. Martin – 78
5. Anders R – 79
6. Fagge – 80
7. Johan – 80
8. Christoffer – 82
9. Petter – 83
10. Janne – 83

El Romero – 7 april

El Romero var en makalös bana. Bred. För det mesta förlåtande. Banan avslutades med en green som var en ö ute i en damm – fränt!
Banan var grön och fin och vacker.

Den hade dock ett problem – personalen. Eller rättare sagt – en engelsman som agerade marshall och åkte omkring och anklagade folk för att spela för långsamt. Oavsett om det stämde med verkligheten eller inte. Det drog ner det totala omdömet tyvärr.

Men det var en härlig bana att spela hursomhelst.

När det gällde resultaten så ångade Degerforsexpressen på så att det stod härliga till.

Resultat efter andra dagen

Anders P – 68 (141)
Claes – 72 (146)
Peter – 81 (155)
Anders R – 76 (155)
Petter – 74 (157)
Johan – 77 (157)
Martin – 85 (163)
Christoffer – 82 (164)
Fagge – 85 (165)
Janne – 100 (183)

El Valle – 8 april

Tävlingsledningens enastående och enväldsrådande man Petter bestämde att i SMI detta år skulle tre av de fyra rundorna ingå i den faktiska tävlingen. El Valle skulle det inte.

El Valle var en fantastisk upplevelse. Golfbanan låg inbäddad i ett gated community med säkerhetsvakter och gate a-la Checkpoint Charlie.

Banan var dock inte särdeles förlåtande. Ibland saknades fairway, och istället var det öken man fick spela igenom.
Husen låg löjligt nära banan så det var lätt att bli nervös för eventuella slicear och hookar. Tur att man betalade försäkring ihop med varje greenfee.

Berg var både insprängda i banan och ramade in landskapet. Otroligt vackert.

Las Ramblas – 9 april

Bland de mer erfarna spaniengolfarna så fnissades det en hel del när Las Ramblas kom på tal.
Det berättades rövarhistorier som det var svårt att veta om det var sant eller fake news för att få alla noobs att spela sämre på tävlingens sista och avgörande dag.

Det stod klart ganska snart att alla historierna var sanna, och att man snarare tagit i i underkant än överdrivit. Jag tror inte det fanns en enda icke-lutande plats på hela banan. Sjukt!

Banan var vacker och bestod av mycket utmanande terräng. Det var stup, det lutade, det var blinda utslag. Sen tillkom alla ”medspelare” på banan som bidrog till spänningen genom att sprida bollar över högt och lågt och inte skrika Fore!

I ledarbollen var stämningen relativt tryckt. Claes hade fem slag upp till Anders P. Men Anders inledde med lite mindre bra spel – eller ska vi säga icke-Las-Ramblas-anpassat spel och tappade lite under de inledande hålen. Så spänningen steg ytterligare.

Sällan har väl en bana motarbetat sina spelare på det sätt som Las Ramblas gjorde. Frustrationen blev mot slutet nästan outhärdlig – det spelade ingen roll hur bra utslag man hade för när man kom fram och skulle hitta sin boll på fairway så hade den uslingen, naturligvis, rullat ner i en avgrund av Marianergravsproportioner. Jag repeterar: Sjukt!

Till slut var det i alla fall över och vi kunde kora en vinnare.

Resultat:

1. Anders P – 85 (226)
2. Claes – 84 (230)
3. Peter – 81 (236)
4. Johan – 82 (239)
5. Anders R – 84 (239)
6. Fagge – 77 (242)
7. Martin – 80 (243)
8. Christoffer – 92 (256)
9. Petter – 102 (259)
10. Janne – 106 (289)

Återigen stod han där på toppen av prispallen – Anders Pettersson. Vi gratulerar!

Avslutning och Repatriering

På kvällen den 9 april genomfördes prisutdelning i lägenheten och Anders P hedrades med alla hedersbetygelser som tillkommer en SMI-segrare.

Claes fick (förstås) med sig Roger Carlssons Minne hem. Nästa år – om Fagge är med – så kan kanske vi få se en ny gravyr på detta pris. Den som lever får se.

Jan förärades med Magisterns Kavaj för sina ”insatser” under tävlingen. Både Jan och vi andra var mycket förvånade över att se dessa scorer som normalt sett undertecknad brukar stoltsera med. Men uppgifter gör gällande att det börjar se bättre ut redan för Janne efter någon runda hemma i Sverige.

Efter prisutdelningen så vidtog en fest av 1980-talsmodell på så sätt att den påminde om våra egna ”stordåd” på den tiden.
En succé med klara efterverkningar dagen efter.

Stort tack till tävlingsledningen som gjorde ett kanonjobb med arrangemanget. Det hela var en total succé.

Vi ses nästa år!

10 – 11 juni

Den gode Martin hade för årets upplaga av SMI valt ut två fina banor och ett fint hotell – Torreby GK, Lyckorna GK samt hotell Carlia i Uddevalla. Ett par trevliga dygn i vackra Bohuslän var att vänta.

Vi anlände till hotellet och vid 18-19-tiden, och 20:00 hade vi en bokning på restaurang Meatings. Alla hade fått rum på våning fem och förutsättningarna för samkväm var goda. Svenska landslaget spelade VM-kvalmatch mot Frankrike vid 21-tiden, så bakgrundsunderhållningen var också garanterad.

Någon drog också lite historier som visserligen drog ner några skratt, men bedöms varit i lägsta nivå. Kal å Ada samt Emil får sammanfatta vad de handlade om.

Grillbuffén på Meatings var riktigt god. Några föredrog ett härligt glas rött eller en svalkande öl till köttet, men slutresultatet var världsklass oavsett. Ingen lämnade bordet hungrig, kan vi lugnt säga.

Efter middagen drog sig hela gänget – Anders (P), Anders (R), Martin, Jan, Petter, Johan, Torkel, Claes, jag och Christoffer – som åter anslutit sig till flocken – upp till Martin och Petters rum där vi lottade morgondagens bollar samt avnjöt ett härligt svenskt vinstmål mot Frankrike.

Lördag

Vad slår väl en rejäl hotellfrukost? Inte mycket, om baconet är stekt på rätt sätt vill säga. Men, Carlia-personalen hade dessutom tillsett att vi fick med oss ”mellanmål” ut på golfbanan. Mycket uppskattat!

Första anblicken av Torreby GK är imponerande – det gamla slottet, som numera är klubbstuga, dominerar den omliggande terrängen med sin skepnad.  Stiligaste klubbhuset i SMI:s historia – än så länge – skulle jag vilja påstå.

Det här med ”sista-minuten-shopping” vid SMI verkar ha blivit en tradition hos vissa, och även denna dag köptes det in lite snygga kläder och andra praktiska ting som kan behövas för att förbättra golfresultatet – eller åtminstone golfupplevelsen.

Banan i sig visade sig redan vid spelhandicapstilldelningen vara svårare än andra banor. Det är många hål som är långa och svårigheten på hålen var också ganska stor på sina håll. Att det var blött i marken och att därmed möjligheten till medstuds var borta, hjälpte heller inte till.

Själva omdömet om banan varierade bland deltagarna – några kunde gärna tänka sig att spela den igen, medan andra inte alls hade såna avsikter och känslor. Jag själv tyckte nog att det var en vacker plats på jorden som förtjänade ytterligare en visit.

Spelet då? Jo, Anders (P), som under flera år nu hållit på att spela ner sig till rätt handicap dominerade (slag)fältet och skaffade sig en imponerande ledning på sex slag. Petter som bokstavligen bor på en golfbana var honom (relativt) tätt i hälarna. Claes, som sällan har en dålig runda, var på tredje plats, tätt följd av Johan, Jan, Anders (R), Torkel, undertecknad, och Martin.

Christoffer var också nöjd med sin runda, men skulle tyvärr avvika från tävlingen för att uppehålla sig på helt andra jaktmarker under lördagskvällen. Vi hoppas han fått blodad tand och återkommer under nästa års SMI.

Vi spelade nio hål scramble efter en kort sit-down-and-chat i blåsten. Denna tävling vanns överlägset av Team Claes, Anders (R) & Johan.

Med ömma fötter och kroppar i stort återvände vi till Uddevalla och hotellet. En snabbdusch och sedan ut på stan och ett besök på Cyrano – ett koncept och restaurang med utsökta pizzor och service.

Efter en god IPA i Carlias fina hotellbar så vilades trötta kroppar i några timmar inför bataljens stora upplösning.

Söndag

På morgonen tog vi farväl av hotell Carlia och med mellanmålspåsen i hand avvek vi från Uddevalla för denna gång. Vi satte kursen mot Lyckorna GK, och nästan alla hittade dit på första försöket – alla utom den ende professionelle orienteraren vi har i vår församling.

Lyckorna GK:s klubbhus imponerade inte alls på samma sätt som Torrebys, men det var vackert lokaliserat med utsikt över havet. Att banan följde Bohusläns ondulerade terräng var också en positiv faktor – för utseendet – men bidrog också till att det var svårare att hitta en bekväm stans. Spelhandicap som utdelades var avsevärt lägre på Lyckorna jämfört med Torreby – så rent teoretiskt skulle banan vara enklare. Återstod att se om teorin och praktiken överensstämde då.

Sammanbitenheten i bollarna under  SMI:s sista dag varierar kan man lugnt säga. I losersbollen brukar det vara tämligen god stämning och glada skratt och tillrop (blandade med en del svordomar förstås), och ju närmare man kommer toppen desto mer sammanbitet brukar det vara. Detta år verkade inte vara annorlunda.

Undertecknad spelade riktigt bra första nio för att haverera de sista nio. Sådant är en höghandikappares liv. Övriga verkade ha det lite mer kämpigt, andra inte. Anders (P) som ledde var redo att kapitulera efter andra hålet, men hängde i ända in i mål.

Petter slet på och tog ledningen ett tag men tappade på slutet. Claes, som man aldrig kan räkna ut, låg och nosade strax bakom.

Lyckorna GK är en mycket vacker golfbana – och denna var vi rörande överens om att vi ville spela ytterligare en gång. En solig dag – och inte som denna med nära konstant regn.

Vi samlingen efter att alla gått i mål och det var dags för mat och prisutdelning deklarerade Anders (P) att han skulle sluta med golf, och det var ju lite förvånande eftersom slutresultatet blev som följer:

1. Anders (P), 155 (70+85)
2. Petter, 158 (76+82)
3. Claes, 163 (80+83)
4. Jan, 163 (82+81)
5. Johan, 164 (80+84)
6. Peter, 164 (83+81)
7. Anders (R), 168 (82+86)
8. Torkel, 169 (83+86)
9. Martin, 169 (84+85)
10. Christoffer, DNF

Grattis Anders (P) till segern! Och grattis till Claes tog hem Roger Carlssons minne – igen!

Detta år infördes ett nytt pris för att även den sämste ska känna att det här med golf är kul  och inte stå lottlös. Priset är en vinröd kavaj och går under namnet Magisterns Jumbopris. Vi gratulerar Martin till att ha säkrat denna stiliga klädesdetalj för det kommande året – må du använda den väl 🙂

Nästa år är det 20-årsjubileum och vi hade en lång diskussion om vad vi ska hitta på. Petter som är anordnare fick i uppgift att utreda om en resa till Spanien (alternativt Skottland) är genomförbar till ett rimligt pris. Vi önskar honom lycka till i denna verksamhet och ser med spänning fram emot nästa års upplaga.

Tack Martin för årets arrangemang!